Så viktig, så viktig

Man skulle kunna säga att jag är på affärsresa. För närvarande sitter jag på tåget på väg mot Göteborg för att träffa kära vänner och före detta kollegor från min tid som anställd översättare. Som i stort sett alla andra jag ser omkring mig sitter jag och jobbar. Alla har sina datorer igång, skriver som sjutton och förmodligen känner de sig precis lika viktiga som jag gör.

Om jag får gissa tror jag dock inte att de som har missat att de sitter i tyst vagn och pratar som f-n i mobiltelefon känner sig särskilt viktiga, de känner sig nog mest jobbiga och bortgjorda efter att herren bakom dem meddelat att detta minsann är en tyst vagn. Jag åker alltid tyst vagn när jag åker tag. Mest för att jag gillar när det är tyst och hatar när det inte är det. Det brukar dock sällan bli så tyst, sist jag åkte var dörren in till nästa avdelning trasig, med endast två olika lägen: 1. Öppnas och stängas automatiskt cirka var tionde sekund och 2. Helt öppen. Gissa om världens mest högljudda människa satt på stolen precis efter dörren eller inte. Du gissar förmodligen rätt!

Jag sitter alltså här och är viktig. Fast beviset på exakt hur viktig jag är fick jag när jag klev ur bilen och skulle säga hejdå till mina barn. Den lite längre varianten höll god min, medan den kortare modellen grät stora och många tårar. Då försvinner glädjen med affärsresan lite grann, faktiskt! Fast då får de små liven ju en bra chans att tillbringa några dagar ensam med en som är precis lika viktig, den andra lite extra stora modellen i vår familj. #prettovarning #dagsattsluta

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.